but i dont remember you

Har inte hört av mig på jätte länge, i know. Men jag har haft fullt upp med bilresor och ta upp försvunnen tid med mina favorit släktingar.

Går dagen gjorde vi inte mycket. Åkte bil, kom fram vid fyra och faster och hennes sambo kom kanske vid sex. På kvällen hade vi jätte mysigt, spelade poker och skrattade. Det är så skönt att bara kunna vara här, med alla jag älskar. Att sitta och lyssna på gamla minnen, få den jämtländska dialekten själv smyga sig in i din egen dialekt och sitta och dryga med allt och alla, this is the life.

Idag har jag gått en promenad och märkt att mitt knä knappt håller för en rask promenad...vilket betyder att det blir värre. Synd att det verkar som om innebandyn är slut för min del nu.
Vi har precis ätit påsk lunch och jag och Jeanette ska snart ta en tur med skotern.

Hare bra, så hörs vi när vi hörs!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0