Visste ni att...
...jag inte litar på en enda människa?
Frågan kom upp igår, vem litar du mest på, och jag var bara tvungen att berätta som det var. Men jag känner fortfarande att jag inte har fått förklara mig tillräckligt.
Jo, för att göra en lång historia kort, när jag var liten fanns det inte riktigt någon jag va med. Jag hade vänner självklart, men mina föräldrar hade viktiga jobb och var inte hemma. Jag förstod redan då, att jag alltid skulle få klara mig i livet själv.
Sedan den dagen har jag stött jag på hinder i livet, jag fick bulimi/ätstörnings sjukdomar två gånger men klarade mig igenom båda. Jag har gått igenom tråkiga tider, där mycket har hänt, ni fattar? Men allt har jag behövt gå igenom själv, jag hade ingen jag litade på som jag kunde berätta för vad som hände. På ett sätt har det gjort att jag bara inte litar på folk, men samtidigt ser jag inte anledning att lita på folk. Det låter hemskt och det vet jag, men det är sanningen.
Just det här "problemet" är något jag inte gillar med mig själv, inte alls. Jag har så underbara vänner, verkligen dom bästa man kan ha, och att inte kunna lita på dom, det är faktiskt något jag mår jätte dåligt över. Jag vill kunna berätta mina mörkaste hemligheter för någon, jag vill kunna sitta och bara berätta hur jag mår och känner mig för någon. Och jag vet att alla mina vänner kan hålla mina hemligheter, jag vet att dom aldrig skulle kunna berätta för någon.
Jag jobbar på det här, men det krävs mycket kraft, men jag ska klara det. Jag ville bara att mina vänner skulle veta att dom kan lita på mig och att dom är underbara personer, det är bara ett problem jag har.
Gud, jag låter helt körd faktiskt. Men jag behövde förklara mig, fick inte det igår.
Så nu vet alla det, och det känns lite bättre...najs!
♥
Frågan kom upp igår, vem litar du mest på, och jag var bara tvungen att berätta som det var. Men jag känner fortfarande att jag inte har fått förklara mig tillräckligt.
Jo, för att göra en lång historia kort, när jag var liten fanns det inte riktigt någon jag va med. Jag hade vänner självklart, men mina föräldrar hade viktiga jobb och var inte hemma. Jag förstod redan då, att jag alltid skulle få klara mig i livet själv.
Sedan den dagen har jag stött jag på hinder i livet, jag fick bulimi/ätstörnings sjukdomar två gånger men klarade mig igenom båda. Jag har gått igenom tråkiga tider, där mycket har hänt, ni fattar? Men allt har jag behövt gå igenom själv, jag hade ingen jag litade på som jag kunde berätta för vad som hände. På ett sätt har det gjort att jag bara inte litar på folk, men samtidigt ser jag inte anledning att lita på folk. Det låter hemskt och det vet jag, men det är sanningen.
Just det här "problemet" är något jag inte gillar med mig själv, inte alls. Jag har så underbara vänner, verkligen dom bästa man kan ha, och att inte kunna lita på dom, det är faktiskt något jag mår jätte dåligt över. Jag vill kunna berätta mina mörkaste hemligheter för någon, jag vill kunna sitta och bara berätta hur jag mår och känner mig för någon. Och jag vet att alla mina vänner kan hålla mina hemligheter, jag vet att dom aldrig skulle kunna berätta för någon.
Jag jobbar på det här, men det krävs mycket kraft, men jag ska klara det. Jag ville bara att mina vänner skulle veta att dom kan lita på mig och att dom är underbara personer, det är bara ett problem jag har.
Gud, jag låter helt körd faktiskt. Men jag behövde förklara mig, fick inte det igår.
Så nu vet alla det, och det känns lite bättre...najs!
♥
Kommentarer
Postat av: jasmina
Du låter verkligen inte helt körd gumman! Jag förstår att det kan vara jobbigt för dej. Men som du sa, du jobbar på det och du kommer klara av det en dag! Även om du och jag inte är superduper close så finns jag alltid här för dej, och jag vet att jag kan lita på dej! älskar dej molly <3
Trackback
