NU TAR VARENDA JÄVEL OCH LÄSER MIN ÅSIKT
Okej, dom som läser min blogg vet att vi började som ett starkt tjejgäng i början av åttan. Allt var frid och fröjd, man kunde lita på allt och alla. Sen i nian började allt gå neråt. Jag vet inte om vi gled/växte ifrån varandra eller om vi kom på att vi faktiskt inte är menade för varandra, hur som helst började allt gå åt pipsvängen. Jag ska inte uttala mig om någon annans än om min åsikt. För ur min åsikt blev jag sviken av dom två tjejerna jag litade på för första gången i mitt liv. Fanny och Frida. Och jag vet än idag inte vad som hände eftersom när vi hade vårat ''krismöte'' var det ända jag fick ur dom var ".......". Jag trodde fan att dom tappat talförmågan. Jag satt inför alla andra och stortjöt och berättade för dom hur ledsen jag var, hur jävla utestängd jag känt mig under en sådan lång tid. Hur jag bara ville veta vad som gick fel. Men dom sa inget. INTE ETT JÄVLA ORD. Tillslut fick någon fråga om det var meningen och då sa dom bara nej. Hur tror ni två att det fick mig att känna mig? Hur fan tror ni? Dom kunde inte ens förklara att dom inte gjort det med flit. Allt jag bad om var sanningen, men det var tydligen för mycket.
Sedan den dagen har jag börjat vänt mig mot andra. Och dom verkade inte bry sig så där jätte mycket. Så varför ska jag göra det?
Jag sitter för tillfället och försöker förstå. Vad som gick fel med allt. Nej, vi har inte umgåtts alla under hela sommaren. Och i ärlighetens namn trodde jag inte att ni ville det.
Men vi hör inte av oss som Frida sa. VI. Det finns faktiskt ingen som har gjort något rätt, utan alla har gjort fel. Ingen av oss kan skylla på den andra.
Sen verkar det här har varit ett utbrott på våran s.k. tjejkväll. Vi hade en helt vanlig kväll, som vi brukar göra när Mariefred inte bjuder på något annat. Ni brukar ha sådana kvällar, men ni ser inte oss dampa loss över det. Bara för att vi kallar det tjejkväll betyder det inte att vi gör något annat än att kolla på film och snacka, som ni kan göra ibland. Utan att bjuda oss. Ni slutade höra av er för länge sedan, varför förväntar ni att vi ska göra det?
Men nu börjar det gå över gränsen. Jag är inte bekväm att ta det här, över internet. Jag har så mycket mer jag vill säga, saker som jag vill få förklarade. Och snälla, ge mig det. Det är det ända jag ber om.
vad menar du med med ett "utbrott" på rean tjejkväll?
Så var det inte riktigt, utan jag ville skriva av mig lite hur jag kände och det var verkligen inget utbrott. Och som du skriver är att allt var vårat fel ? Menar du att det bara var vi som aldrig hörde av oss?
Och sen trodde du inte att vi ville vara med dig under sommaren, hur kan du tro det och vad har du fått det ifrån? det är klart vi vill. Och nej jag förväntar inte längre att ni ska göra det, det var ju därför jag skrev i min blogg hur det faktiskt är.
"Det finns faktiskt ingen som har gjort något rätt, utan alla har gjort fel. Ingen av oss kan skylla på den andra. " frida, såg du det? du skrev din åsikt, molly skrev sin
kattbråk
F: okejokej, inget utbrott. verkade bara som det.
menar du om oss, eller om tjejerna. Jag svarar iaf på båda. nej, jag hörde kanske inte heller av mig till er, men hur välkommen tror du att jag kände mig på en skala ett till tio? typ -4566324. och jag tänkte att på sättet ni frös mig ut så vill ni inte vara med mig, därför ska jag inte tvinga er.
tjejerna, nej, som jag sa har ingen gjort rätt utan alla gjort fel.
ja, jag hörde inte ifrån er på hela sommaren. det var ett ganska tydligt tecken. hade ni velat det så hade ni tagit upp mobilen och smsat. Varför jag inte gjorde det står där uppe. jag umgicks med dom jag kände mig välkommen hos.
