dag sju
Min bästa vän
Jag vet inte hur jag ska säga, men jag har ingen riktig bästa vän. Ingen jag alltid vänder mig till, ingen jag känner mig mer än någon eller någon som får mig att må bra utan att göra något.
Jag har några super nära vänner som är det viktigaste i mitt liv, kan jag väl säga. Men ah, Lovisa och Jasmina har varandra och Saga och Sofie har varandra osv, ni fattar?
Så istället ska jag prata om en person som jag var bästa vän med förr, när livet var lite bättre. Vi gled ifrån varandra i åttan, försökte ta upp kontakten igen men det gick väl inte så bra.
Jag lärde känna henne i slutet av sexan och jag visste att hon var det bästa som hänt mig redan då. Jag har aldrig kunnat öppna mig och känna mig så trygg som när jag var med henne, det var inte som med alla andra när jag var med henne. Jag var mig själv med henne utan att känna mig konstig eller fel.
Under hela sjuan umgicks jag med henne och några andra tjejer. Vi hade väl som alla andra uppgångar och nedgångar, men vi var starka tillsammans när jag tänker efter. Vi var bland det bästa som hänt mig.
Men i åttan så gled vi ifrån varandra och i slutet av åttan umgicks vi inte längre. Jag vet att allt är mitt fel, verkligen allt. Jag vet exakt vad som hände men jag trodde att jag skulle klara det, att jag skulle kunna behålla kakan och äta upp den. Men precis som när man äter kaka, man njuter den lilla stunden men sen när den är slut önskade du att du aldrig ätit upp den. Felicia var min kaka och FF var väl när jag åt upp den (mina jämförelser är grymma.) Missförstå mig inte, att jag lärde känna F&F är super bra och dom är underbara, men jag gav upp något för en sak som inte höll. Det suger.
Jag gjorde ett sådant extremt misstag, jag trodde att den ena vägen skulle ge mig något bättre utan att inse att det bästa jag hade fanns vid mig hela tiden.
Ja, jag vet att ni kanske tror att det bara går att ta upp det. Och det tror jag också, eller jag hoppas väl mest.
För jag sitter ärligt och gråter, lame men sant.
För Felicia, om du läser det här ska du veta att du verkligen var min bästa vän och det finaste i mitt liv. Jag älskade dig, jag älskar dig och jag kommer för alltid att göra det, hoppas du inser hur mycket.
Delta Goodrem – Lost Without You - Acoustic
Hannah Montana – I'll Always Remember You
Jag vet inte hur jag ska säga, men jag har ingen riktig bästa vän. Ingen jag alltid vänder mig till, ingen jag känner mig mer än någon eller någon som får mig att må bra utan att göra något.
Jag har några super nära vänner som är det viktigaste i mitt liv, kan jag väl säga. Men ah, Lovisa och Jasmina har varandra och Saga och Sofie har varandra osv, ni fattar?
Så istället ska jag prata om en person som jag var bästa vän med förr, när livet var lite bättre. Vi gled ifrån varandra i åttan, försökte ta upp kontakten igen men det gick väl inte så bra.
Jag lärde känna henne i slutet av sexan och jag visste att hon var det bästa som hänt mig redan då. Jag har aldrig kunnat öppna mig och känna mig så trygg som när jag var med henne, det var inte som med alla andra när jag var med henne. Jag var mig själv med henne utan att känna mig konstig eller fel.
Under hela sjuan umgicks jag med henne och några andra tjejer. Vi hade väl som alla andra uppgångar och nedgångar, men vi var starka tillsammans när jag tänker efter. Vi var bland det bästa som hänt mig.
Men i åttan så gled vi ifrån varandra och i slutet av åttan umgicks vi inte längre. Jag vet att allt är mitt fel, verkligen allt. Jag vet exakt vad som hände men jag trodde att jag skulle klara det, att jag skulle kunna behålla kakan och äta upp den. Men precis som när man äter kaka, man njuter den lilla stunden men sen när den är slut önskade du att du aldrig ätit upp den. Felicia var min kaka och FF var väl när jag åt upp den (mina jämförelser är grymma.) Missförstå mig inte, att jag lärde känna F&F är super bra och dom är underbara, men jag gav upp något för en sak som inte höll. Det suger.
Jag gjorde ett sådant extremt misstag, jag trodde att den ena vägen skulle ge mig något bättre utan att inse att det bästa jag hade fanns vid mig hela tiden.
Ja, jag vet att ni kanske tror att det bara går att ta upp det. Och det tror jag också, eller jag hoppas väl mest.
För jag sitter ärligt och gråter, lame men sant.
För Felicia, om du läser det här ska du veta att du verkligen var min bästa vän och det finaste i mitt liv. Jag älskade dig, jag älskar dig och jag kommer för alltid att göra det, hoppas du inser hur mycket.
Delta Goodrem – Lost Without You - Acoustic
Hannah Montana – I'll Always Remember You
Kommentarer
Trackback
