This was no accident, it was a very therapeutic chain of events

Yo, min mobil är sönder igen. Men nu är jag är hemma efter de värsta och bästa dagarna i mitt liv. Orkar inte berätta i helhet, så vi tar lite kort.

Gårdagen började ganska dåligt, glömde min mobilladdare hemma vilket jag kom på när jag kommit till stationen. Så fick springa hem, min biljett var nämligen på mobilen you see så den var tvungen att fungera. Det resulterade i att jag nästan missade tåget. Men lyckades hinna och sedan tror jag inte att ni bryr er om vad som hände tills bion.
Gick inte ensam, utan med min kusin och hennes kompis, dock satt jag själv. Eller inte själv, men utan dom..det var ganska mycket folk i salongen om man säger så.
Filmen då, kan inte beskrivas men jag ska försöka. Jag såg världens bästa film men även världens sämsta. Den var obeskrivlig bra på alla punkter, all cred till produktionen som verkligen lyckades med att göra berättelsen till en underbar film, men samtidigt så är det även ett slut på den bästa berättelsen genom tiderna.
I 10 år har Harry Potter serien fyllt mitt liv. När jag var elva-tretton/fjorton hade jag en vägg med bara Harry Potter, jag läste böckerna och såg filmerna om och om igen. Jag var fast i en värld vilket bara själva tanken av gjorde mig genuint lycklig. Under åren erkänner jag att jag har släppt det lite, men det kommer aldrig försvinna helt. Det är inget jag någonsin kommer släppa, för att det kommer inte gå. Det är en del av mig, på samma sätt som mina vänner, familj, HV71, och kommer alltid att förbli.

Nu ska jag sluta babbla om det, ska säga att en ny mobil kommer imorgon till moi, jag saknar mina vänner och jag orkar inte jobba.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0