.

Jag börjar, seriöst nu, blir galen. Går och brister ut i små skratt-anfall lite hipp som happ och anledningen är att det gör så ont i min skuldra som jag måste ha sträckt. Ibland så tror jag att jag ska börja gråta och ibland så börjar jag bara skratta. Så man kan väl säga att jag skrattar åt smärtan och gråter inombords.

Innan jag fortsätter sova så välkomnar jag min vackra vän Sofie hem från Grekland och en ny vecka i skolan.